Jeremia får stanna i hemlandet

40 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, upptäckte Jeremia i Rama tillsammans med alla de andra från Jerusalem och Juda som förts dit för att sändas vidare. Han fann honom bunden bland de övriga fångarna

^2-3 och sa då till honom: Herren, din Gud, har låtit denna förödelse komma över detta land, precis som han hade förutsagt. Det här folket har nämligen syndat mot Herren. Det är därför detta har hänt.

⁴ Nu tänker jag ta av dig dina kedjor och låta dig gå. Om du vill följa med mig till Babylon, så kan du göra det. Jag ska se till att man tar väl hand om dig. Men om du inte vill, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå vart du vill.

⁵ Om du bestämmer dig för att stanna, kan du gå tillbaka till Gedalja, som har blivit utsedd av kungen i Babylon till landshövding över Juda, och stanna där hos dem som han härskar över. Men du gör precis som du vill.Sedan gav Nebusaradan Jeremia mat och pengar och lät honom gå.

⁶ Jeremia återvände då till Gedalja och bodde i Mispa tillsammans med dem som lämnats kvar i landet.

⁷ När officerarna och de män som fanns kvar i området fick höra att kungen i Babylon hade utsett Gedalja till landshövding över de fattiga som hade lämnats kvar i landet,

⁸ kom de för att besöka honom i Mispa, där han hade sitt högkvarter. Det var Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, samt alla deras män.

⁹ Gedalja försäkrade dem att de kunde känna sig trygga om de överlämnade sig åt babylonierna.Stanna här och tjäna kungen i Babylon, så ska allt gå er väl sa han.

¹⁰ Jag kommer att stanna kvar i Mispa och ska föra er talan inför de babylonier som kommer hit för att övervaka min administration. Slå er ner i vilken stad ni vill och lev av vad landet ger. Skörda druvor, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd.

¹¹ När judarna i Moab och bland ammoniterna i Edom och i andra grannländer hörde att några av folket lämnats kvar i Juda, att kungen i Babylon inte hade fört bort dem allesammans och att Gedalja var landshövding,

¹² började de alla vända tillbaka till Juda från de platser de hade flytt till. De stannade till i Mispa för att diskutera sina planer med Gedalja och drog sedan ut till och bosatte sig i övergivna gårdar och skördade mycket druvor och annan frukt.

^13-14 Men ganska snart kom Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna till Mispa för att varna Gedalja att Baalis, ammoniternas kung, hade sänt Ismael, Netanjas son, för att lönnmörda honom. Men Gedalja ville inte tro dem.

¹⁵ Då hade Johanan ett privat samtal med Gedalja och erbjöd sig att döda Ismael i hemlighet.Varför skulle vi låta honom komma och mörda dig? frågade Johanan. Vad skulle då hända med de judar som har vänt tillbaka? Varför skulle också resten av folket behöva bli utspritt och gå förlorat?

¹⁶ Men Gedalja sa: Jag förbjuder dig att göra något sådant, för du ljuger om Ismael.

Gedalja blir mördad

41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.

² Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.

³ Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.

⁴ Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,

⁵ kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.

⁶ Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja, sa han.

⁷ När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.

⁸ De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.

⁹ Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.

¹⁰ Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.

¹¹ Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,

¹² samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.

^13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.

¹⁵ Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.

^16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.

¹⁸ De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

Gud varnar för att fly till Egypten

42 Johanan, de andra gerillaledarna och allt folket, både små och stora, kom till Jeremia

² och sa: Var snäll och bed till Herren för oss, för vi är ju som du vet bara en liten spillra kvar, jämfört med vad vi var förut.

³ Bed Herren, din Gud, att han visar oss vad vi ska göra och vart vi ska ta vägen.

⁴ Ja, svarade Jeremia. Jag ska fråga honom, och jag ska tala om för er vad han svarar. Jag ska inte dölja någonting för er.

⁵ Sedan sa de till Jeremia: Måtte Herrens förbannelse komma över oss, om vi vägrar att lyda vad han än säger att vi ska göra!

⁶ Vare sig vi tycker om det eller inte, kommer vi att lyda Herren, vår Gud, som vi uppmanat dig att be till för vår skull. Om vi lyder honom, kommer allt att gå bra för oss.

⁷ Tio dagar senare svarade Herren Jeremia.

⁸ Då kallade han till sig Johanan, de andra gerillaledarna och även allt folket, både stora och små,

⁹ och sa till dem: Ni uppmanade mig att framföra er bön till Herren, Israels Gud, och det här är hans svar:

¹⁰ Bli kvar i landet. Om ni gör det ska jag välsigna er, och ingen ska kunna skada er. Jag sörjer nämligen över alla de straff jag varit tvungen att låta drabba er.

¹¹ Var inte längre rädda för kungen i Babylon, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand!

¹² Jag ska vara barmhärtig mot er, och han kommer också att vara barmhärtig mot er, så att han inte dödar er eller gör er till slavar utan låter er stanna här i ert land.

^13-14 Men om ni vägrar att lyda Herren och säger: 'Vi vill inte stanna här

¹⁵ då är detta Herrens svar: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger till er som är kvar i Juda: Om ni väljer att gå till Egypten,

¹⁶ ska de krig och den hungersnöd som ni flyr ifrån följa efter er, och ni ska gå under där.

¹⁷ Det är det öde som väntar var och en av er som föredrar att flytta till Egypten och bo där. Ja, ni ska dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom. Ingen av er ska komma undan allt det onda som jag där ska sända över er.

¹⁸ För Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: På samma sätt som min vrede uttömdes över Jerusalem, så ska den tömmas ut över er om ni går in i Egypten. Ni ska mötas av hån och förakt, fördömelse och terror, och aldrig mer kommer ni att få återse ert eget land.

¹⁹ Jeremia sammanfattade: Ni som finns kvar i Juda, res inte till Egypten! Glöm aldrig den varning, som jag ger er i dag.

²⁰ Om ni ger er iväg kommer det att kosta er livet. Ni bedrog er själva, när ni uppmanade mig att be för er och sa: 'Tala om för oss vad Herren, vår Gud, säger, så ska vi göra så!'

²¹ I dag har jag talat om för er precis vad han har sagt, men ni vill inte lyda mer nu än tidigare.

²² Därför ska ni veta att ni med säkerhet kommer att dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom i Egypten, dit ni så gärna vill komma.

Gud har lovat oss en viloplats

4 Även om Guds löfte att alla kan få komma till vila i hans rike fortfarande gäller, så måste vi noga se upp med att inte gå vilse och missa målet.

² Vi har ju fått höra de underbara nyheterna om att Gud vill frälsa oss, precis som de som levde på Moses tid fick göra. Men det blev inte till någon hjälp för dem, eftersom de inte trodde på dem.

³ Bara vi som tror på Gud kan komma in i hans vila. Han har ju sagt: Jag har svurit i min vrede, att de som inte tror på mig aldrig ska komma dit in, trots att han har varit beredd och väntat på dem sedan tidernas början.

⁴ Vi vet att han fortfarande är beredd och väntar. Det står ju skrivet att Gud vilade på den sjunde dagen, sedan han skapat allt så som han hade planerat det.

⁵ Trots detta kom de inte dit, för Gud hade till slut sagt: De ska aldrig komma in i min vila.

⁶ Ändå står löftet kvar, och några ska komma dit, men inte de som först hade möjlighet, för de lyckades inte på grund av sin olydnad.

⁷ Men han har fastställt en annan dag när det igen är möjligt att komma in, och nu är den dagen inne. Han sa det genom kung David många år efter folkets första misslyckade försök och sa det med de ord som redan citerats: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla.

⁸ Den vila som Gud här talar om är inte detsamma som Israels land, som Josua ledde dem in i. Om det var det som Gud menade skulle han inte långt senare ha sagt att den rätta tiden att komma dit är i dag.

⁹ Den fullkomliga vilan för Guds folk återstår alltså.

¹⁰ Den som når fram till denna vila kan vila ut efter allt sitt arbete, precis som Gud gjorde efter skapelsen.

¹¹ Låt oss göra allt för att också vi ska komma till denna vila. Låt oss vara försiktiga, så att vi inte som Israels barn är olydiga mot Gud och därför inte lyckas med att nå fram.

¹² Guds ord är fullt av liv och kraft. Det är vassare än ett skarpslipat svärd och skär snabbt och djupt in i varje vrå av vårt innersta. Det avslöjar vad som är Guds tankar i oss och vad som är våra egna dolda motiv. Det ger oss en sann bild av vårt innersta.

¹³ Gud känner var och en av oss, var vi än är. Allt i våra liv ligger vidöppet för honom. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för vad vi har gjort.

Jesus är vår överstepräst

¹⁴ Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.

¹⁵ Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.

¹⁶ Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.