David besegrar arameerna

10 En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.

² Jag ska visa vänskap mot honom, sa David. Det gjorde alltid hans far mot mig. David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.

³ Men Hanuns officerare sa till sin kung: Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!

⁴ Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.

⁵ När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.

⁶ När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.

^7-8 När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.

⁹ När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.

¹⁰ Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.

¹¹ Lyssna nu, sa Joab. Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.

¹² Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!

¹³ När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,

¹⁴ och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.

^15-16 Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.

¹⁷ När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,

¹⁸ och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.

¹⁹ När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar.Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.

Davids armé möter ammoniterna

19 När kung Nahas i Ammon dog, blev hans son Hanun kung efter honom.

^2-3 Jag vill visa min vänskap mot Hanun för allt hans far gjorde för mig, tänkte David och sände budbärare att beklaga hans fars död.Men när Davids sändebud kom fram, varnade Hanuns rådgivare kungen och sa: Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen för din fars skull! De har kommit hit för att spionera, så att de ska kunna inta landet.

⁴ Kung Hanun förolämpade då Davids sändebud genom att raka av dem skägget och klippa av deras kläder strax nedanför midjan innan han skickade hem dem.

⁵ När David fick höra vad som hade hänt, sände han män att möta dem, och för att visa sin omtanke uppmanade han dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut.

⁶ När kung Hanun insåg sitt misstag, sände han tusen talenter silver, omkring 37 ton, till Aram-Naharim, Aram-Maaka och Soba för att leja trupper, vagnar och ryttare därifrån.

⁷ Han fick 32.000 vagnar med soldater, och kung Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeba, där de förenade sig med de trupper som kung Hanun hade mönstrat från sina egna städer.

⁸ När David fick höra detta, skickade han ut Joab med hela armén.

⁹ Ammoniterna formerade sig till strid utanför Medeba medan de som kommit till deras hjälp fanns ute på de öppna fälten.

¹⁰ När Joab insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa enheterna och anföll arameerna,

¹¹ medan resten under befäl av hans bror Abisai gick emot ammoniterna.

¹² Om arameerna är för starka för mig, får du komma och hjälpa mig! sa Joab till sin bror. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och hjälper dig.

¹³ Var stark och modig, och låt oss handla som verkliga män och rädda vårt folk och vår Guds städer. Sedan gör Herren vad som är bäst!

¹⁴ När Joab och hans soldater anföll arameerna vände de om och flydde.

¹⁵ När ammoniterna såg detta flydde de för Abisai in i staden. Då återvände Joab till Jerusalem.

¹⁶ När arameerna insåg att de blivit besegrade, skickade de efter förstärkning från de trupper som låg öster om Eufrat, och de kom anförda av Sofak, Hadadesers överbefälhavare.

^17-18 David samlade alla stridsdugliga män i Israel när han nåddes av dessa nyheter, och gick över floden Jordan och anföll fiendestyrkorna. De flydde för David, och han dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 fotsoldater. Sofak, arameernas överbefälhavare, stupade.

¹⁹ När kung Hadadesers soldater insåg att de blivit slagna, kapitulerade de för kung David och blev hans undersåtar, och från den stunden ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna i deras strider.

En bön för kungen

^1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!

³ Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.

⁴ Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.

⁵ Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.

⁶ Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!

⁷ Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.

⁸ Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.

⁹ Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!

¹⁰ Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!