Add parallel Print Page Options

Assyrien invaderar Juda

32 Trots Hiskias trogna arbete för Herren blev han angripen av kung Sanherib av Assyrien, som belägrade Judas städer i tanke att erövra dem.

När det stod klart att Saherib tänkte anfalla Jerusalem,

sammankallade Hiskia sina furstar och ämbetsmän till krigsråd, och det bestämdes att man skulle täppa igen alla källor som låg utanför staden.

Ett stort arbetslag organiserades för detta, och de dämde också upp den bäck som rann genom trakten.Varför skulle kungen av Assyrien hitta vatten när han kommer hit? sa man.

Hiskia arbetade hårt med att reparera murarna där de var bristfälliga och byggde till och med upp dem där de var nerbrutna. För att ytterligare öka säkerheten byggde han en andra mur utanför den första, befäste terrasserna vid Sions borg och lät tillverka en mängd vapen och sköldar.

Han satte en hel armé på fötter och utsåg officerare, som han sammankallade på den öppna platsen vid stadsporten. I ett tal till dem försökte han stärka deras mod:

Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom!

Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!När de hörde detta fick de alla nytt mod.

Kung Sanherib i Assyrien skickade sändebud till kung Hiskia och invånarna i Jerusalem, medan han fortfarande belägrade Lakis, och lät säga:

10 Kung Sanherib i Assyrien hälsar och säger: 'Tror ni att ni kan överleva min belägring av Jerusalem?

11 Kung Hiskia försöker få er att begå självmord genom att stanna kvar i staden. Ni kommer att dö av hunger och törst. Tro honom inte när han säger att Herren, er Gud, ska befria er från kungen i Assyrien!

12 Ni inser väl att det var Hiskia som förstörde alla avgudar och befallde Juda och Jerusalem att använda bara det som finns i templet till att tända rökelse på.

13 Ni vet väl att jag och mina företrädare på Assyriens tron aldrig har misslyckats med att besegra något enda av de folk vi anfallit, och inget folks gudar har kunnat göra det minsta för att rädda dem.

14 Nämn bara ett enda tillfälle när någon, någonstans kunnat stå emot oss! Vad är det som får er att tro att er Gud skulle kunna lyckas bättre?

15 Låt inte Hiskia lura er! Tro inte på honom! Ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina föregångare. Varför skulle då er Gud kunna göra det!'

16 På detta sätt hädade sändebuden Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia genom sina förolämpningar.

17 Kung Sanherib skickade också flera andra brev, där han hädade Herren, Israels Gud.Alla andra länders gudar misslyckades med att rädda sina folk från min hand, och Hiskias Gud kommer också att misslyckas, skrev han.

18 Budbärarna som kom med breven skrek ut hotelser på hebreiska till folket som samlats på stadsmurarna och försökte på så sätt att skrämma dem.

19 Dessa budbärare talade om Jerusalems Gud som om han varit en av de hedniska gudarna, en avgud gjord av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då till Gud i himlen,

21 och Herren skickade en ängel som förintade hela den assyriska armén med alla dess befälhavare och officerare. Sanherib vände tillbaka till sitt eget land totalt besegrad. Och när han kom till sin egen guds tempel, blev han dödad av några av sina söner.

22 På så sätt räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem, och man hade inte längre någon inblandning i rikets affärer från Assyrien eller något annat land. Herren beskyddade dem på alla sidor.

23 Från det tillfället blev kung Hiskia mycket respekterad av de kringliggande länderna, och många offer fördes fram till Herren i Jerusalem. Med dem följde ofta dyrbara gåvor till kung Hiskia.

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under.

25 Men Hiskia var stolt och tog inte emot Guds omtanke som han borde, och därför kom Herrens vrede över honom och över Juda och Jerusalem.

26 Då ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han måste bygga särskilda skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara ädelstenar, välluktande kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål.

28-29 Han byggde också flera förrådshus för säd, vin och olivolja och stallar och fållor för stora boskaps-, får- och gethjordar. Han byggde byar och köpte boskap i mängd. Gud hade gjort honom oerhört rik.

30 Det var Hiskia som dämde upp Övre källan i Gihon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad i Jerusalem. Hiskia lyckades med allt han företog sig.

31 Men när sändebud kom från Babylon för att få veta mer om det under han varit med om, lämnade Gud honom åt sig själv för att pröva honom och se hurdan han egentligen var.

32 I övrigt om Hiskia, hans liv och allt han uträttade för Herren, finns berättat i profeten Jesajas, Amos sons, bok och i Judas och Israels kungars krönika.

33 När Hiskia dog begravde man honom bland de övriga kungarna på höjden, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.Han efterträddes av sin son Manasse.

Manasse regerar i Juda

33 Manasse var bara tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i femtiofem år i Jerusalem.

Men det var en ogudaktig regeringsperiod, för han uppmuntrade sitt folk att tillbe samma gudar som de hedniska folken i landet hade tillbett innan Herren drev ut dem för Israels skull.

Han byggde upp alla de hedniska altaren som hans far Hiskia hade rivit ner, baalsaltare, aseror och avbilder av solen, månen och stjärnorna.

4-5 Han byggde till och med altaren på templets båda förgårdar till solen, månen och stjärnorna, på den plats om vilken Herren hade sagt att han för alltid skulle tillbes.

Manasse offrade dessutom sina egna barn i eld i Hinnoms dal. Han rådfrågade spåmän och andebesvärjare och gjorde mycket ont och utmanande i Herrens ögon.

Ja, han ställde upp en avgud i Guds tempel, precis där Gud hade sagt till David och hans son Salomo: Jag ska äras här i detta tempel och i Jerusalem, i den stad som jag har valt att bli ärad i framför alla andra städer i Israel.

Om ni bara lyder mina befallningar, de lagar och föreskrifter som ni fått genom Mose, så kommer jag aldrig mer att låta Israel behöva lämna detta land, som jag gav era förfäder.

Men Manasse uppmuntrade folket i Juda och Jerusalem att göra mer ont än de folk som Herren hade utplånat när Israel intog landet.

10 Herren talade till Manasse och hans folk, med de brydde sig inte om hans varningar.

11 Då skickade Gud de assyriska arméerna mot honom. De tog honom till fånga, satte en ring i hans näsa, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

12 Då kom han äntligen till besinning och bad ödmjukt till Gud om hjälp.

13 Herren lyssnade och svarade på hans bön. Manasse fick återvända till Jerusalem och till sitt kungarike, och då först insåg han att Herren verkligen är Gud.

14 Det var efter detta som han återuppbyggde den yttre muren kring Davids stad och muren från Gihonkällan i Kidrons dal till Fiskporten och runt Citadellet, som han byggde högre än tidigare. Han förlade också trupper i alla befästa städer i Juda.

15 Han flyttade bort alla främmande gudar från höjderna, tog bort sin avgud ur templet och rev ner de altaren han byggt på tempelberget, och de altaren som fanns i Jerusalem. Allt kastade han ut från staden.

16 Sedan byggde han upp Herrens altare, offrade tackoffer och lovoffer och uppmanade folket i Juda att tillbe Herren, Israels Gud.

17 Ändå fortsatte folket att offra på de altaren som fanns på höjderna, men bara till Herren, sin Gud.

18 Om vad Manasse gjorde i övrigt och om hans bön till Gud och Guds svar genom profeterna finns att läsa i Israels kungars krönika.

19 Hans bön och det sätt på vilket Gud svarade, hans synder och misstag och en förteckning över de platser där han placerat avgudar på höjderna och satt upp Aseror och olika slags avgudabilder innan han böjde sig för Herren, finns i Profetens krönika.

Amon regerar i Juda

20-21 När Manasse dog begravdes han i sitt eget palats, och hans son Amon blev kung efter honom.Amon var tjugotvå år gammal när han började regera i Jerusalem, men han regerade bara i två år.

22 Under sin regeringstid gjorde han det som var ogudaktigt, precis som sin far Manasse under de första år som kung. Amon offrade nämligen till alla de avgudar som hans far offrat till,

23 men han ändrade sig inte, som hans far hade gjort, utan syndade i stället mer och mer.

24 Till slut mördades han av sina egna officerare i sitt palats.

25 Men folket vände sig mot kuppmakarna och dödade dem. Sedan utropade de hans son Josia till ny kung.

Josia regerar i Juda

34 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.

Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.

När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.

Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.

Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.

Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.

Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.

Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.

De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,

10-11 så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.

12 Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.

13 Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.

En bokrulle med Guds lag hittas

14 En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.

15-16 Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.

17 Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna, sa han till kungen.

18 Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.

19 När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan

20 och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:

21 Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.

22 Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,

23 svarade hon: Säg till honom som sände er:

24 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.

25 Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'

26 Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:

27 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.

28 Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.

29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,

30 alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.

31 Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.

32 Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.

33 Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.