David flyr för Saul

19 Saul uppmanade nu sin son Jonatan och sina adjutanter att försöka döda David. Men Jonatan berättade för honom om sammansvärjningen eftersom de var mycket nära vänner.

² I morgon bitti, varnade han honom, ska du gömma dig någonstans ute på fälten.

³ Jag ska be att min far går dit tillsammans med mig, och jag ska tala med honom om dig. Sedan ska jag berätta allt som jag kan få reda på för dig.

⁴ När Jonatan och hans far möttes nästa dag, talade Jonatan väl om David och tiggde och bad att han inte skulle behandlas illa.Han har inte gjort något för att skada dig, sa Jonatan. Han har alltid försökt hjälpa dig på alla sätt.

⁵ Du har väl inte glömt när han riskerade sitt liv för att döda Goljat och hur Herren sedan vann en stor seger åt Israel? Du var verkligen glad och tacksam den gången. Varför ska du nu mörda en oskyldig man? Det finns absolut ingen anledning till det!

⁶ Slutligen gav Saul efter och lovade: Så sant Herren lever, David ska inte dödas.

⁷ Sedan kallade Jonatan på David och berättade för honom vad som hade hänt. Han följde med David till Saul, och allt blev som det hade varit förut.

⁸ Strax därefter bröt kriget ut igen. David ledde trupperna mot filisteerna och fick hela deras armé på flykten.

^9-10 Men en dag, när Saul satt hemma och lyssnade på Davids spel på harpan, kom plötsligt den onde anden över honom igen. Han hade sitt spjut i handen och kastade det mot David för att försöka döda honom, men David kastade sig åt sidan och spjutet fastnade i väggen. Den natten flydde David för gott.

¹¹ Saul sände ut soldater för att bevaka Davids hus, för att sedan på morgonen döda honom.Men Mikal, Davids hustru, varnade honom och sa: Om du inte ger dig av i kväll så kommer du att bli dödad i morgon.

¹² Därefter hjälpte hon honom ner till marken genom ett fönster, och på så sätt lyckades han komma undan.

¹³ Sedan lade hon en avgud i hans säng, täckte över den med ett lakan och lade lite gethår vid huvudändan.

¹⁴ När soldaterna kom för att arrestera David och ta honom till Saul, berättade hon för dem att han var sjuk.

¹⁵ Saul sa då att man skulle bära ut honom med säng och allt så att han kunde döda honom.

¹⁶ Men när de kom för att bära ut honom, upptäckte de att det bara låg en avgud i sängen.

¹⁷ Varför har du lurat mig och låtit min fiende fly? röt Saul åt Mikal. Jag var tvungen till det, svarade Mikal. Han hotade att döda mig om jag inte hjälpte honom.

¹⁸ På så sätt kom David undan och gick till Rama för att träffa Samuel. Han berättade om allt som Saul hade gjort. Samuel tog då med sig David till Najot.

¹⁹ När Saul fick besked att David var i Najot vid Rama,

²⁰ skickade han dit soldater för att hämta honom. Men när de kom fram och fick se hur Samuel och de andra profeterna profeterade, kom Guds Ande över soldaterna så att de också började profetera.

²¹ När Saul fick höra vad som hänt, skickade han iväg andra soldater, men de började också profetera. Samma sak hände en tredje gång!

²² Då gick Saul själv till Rama, och när han kom till den stora brunnen i Seku frågade han:Var är Samuel och David? Man talade då om för honom att de var i Najot.

²³ Saul begav sig dit, men under vägen kom Guds Ande över Saul, och han profeterade hela tiden ända fram till Najot.

²⁴ Han slet av sig kläderna och låg naken hela dagen och hela natten och profeterade i Samuels närvaro. Därför säger man:Är Saul också en profet?

Jonatan räddar Davids liv

20 David flydde från Najot vid Rama och sökte upp Jonatan.Vad har jag gjort? undrade han. Varför är din far ute efter mitt liv?

² Det är inte sant! protesterade Jonatan. Jag är säker på att han inte tänker göra något sådant, för han anförtror mig allt, stort som smått, och jag vet att han inte skulle dölja något sådant för mig. Det kan bara inte vara på det sättet.

³ Det är klart att du inte vet om det! sa David upprörd. Din far känner mycket väl till vår vänskap, och därför har han sagt till sig själv: 'Jag ska inte berätta det för Jonatan. Varför skulle jag göra honom bedrövad?' Men sanningen är att jag bara är ett steg från döden! Jag svär detta vid Herren och vid din egen själ!

⁴ Vad tycker du att jag ska göra? undrade Jonatan.

⁵ David svarade: I morgon börjar nymånefesten. Förr har jag alltid varit tillsammans med din far vid det tillfället, men i morgon tänker jag gömma mig på åkrarna och hålla mig där fram till kvällen den tredje dagen.

⁶ Om din far frågar var jag är, så säg att jag bett om tillåtelse att gå hem till Betlehem för att vara med på min släkts årliga offerfest.

⁷ Om han säger: 'Jaså, på det sättet

⁸ Gör detta som min edsvurne bror. Döda mig hellre du, om det nu är så att jag har syndat mot din far, men förråd mig inte för honom!

⁹ Naturligtvis inte! utbrast Jonatan. Men om jag visste att min far planerade att döda dig, tror du då inte att jag skulle säga det till dig?

¹⁰ Då frågade David: Hur ska jag få veta hur din far reagerar på min frånvaro?

¹¹ Kom med mig ut på fälten, svarade Jonatan.

¹² De gick ut tillsammans, och Jonatan sa till David: Jag lovar inför Herren, Israels Gud, att jag så här dags i övermorgon ska tala med min far om dig och genast låta dig veta vad han tänker om dig.

¹³ Om han nu är arg och tänker döda dig, så får Herren ta mitt liv om jag inte berättar det för dig så att du kan fly och överleva. Ja, Herren ska vara med dig på samma sätt som han förr brukade vara med min far!

¹⁴ Och kom ihåg att du har lovat att visa Herrens kärlek och godhet inte bara mot mig så länge jag lever,

¹⁵ utan också mot mina barn, efter det att Herren har utplånat alla dina fiender.

¹⁶ Jonatan ingick ett förbund med Davids familj, och David bekräftade med en ed att olycka skulle drabba honom och hans släkt, om han bröt förbundet.

¹⁷ Jonatan fick David att svära eden en andra gång på grund av kärleken mellan dem, för Jonatan älskade David lika mycket som sig själv.

¹⁸ Sedan sa Jonatan: Ja, vi kommer att sakna dig i morgon, när din plats vid bordet står tom.

¹⁹ I övermorgon kommer alla att fråga efter dig, så håll dig vid gömstället vid stenröset där du var förut.

²⁰ Jag tänker komma dit och skjuta tre pilar framför röset, som om jag sköt mot ett mål.

²¹ Sedan ska jag be min följeslagare att hämta pilarna, och om du hör mig säga till honom att de är på den här sidan, så vet du att allt är väl och att det inte blir några problem om du återvänder.

²² Men om jag säger till honom att gå längre bort för att pilarna ligger ännu längre fram, så vet du att du måste ge dig av härifrån omedelbart.

²³ Och vad gäller löftena vi har gett varandra, så kom ihåg att Herren själv är vårt vittne.

^24-25 David gömde sig ute på fälten.När nymånefestligheterna började, satte sig kungen ner på sin vanliga plats vid väggen för att äta. Jonatan satt mitt emot honom och Abner satt bredvid Saul, men Davids plats stod tom.

²⁶ Saul sa ingenting om det den dagen, för han antog att någonting hade hänt David, så att denne enligt lagen betraktades som oren.

²⁷ Men när Davids plats stod tom nästa dag också, frågade Saul Jonatan: Varför har inte David varit här varken i går eller idag?

^28-29 Han frågade mig om han kunde få gå hem till Betlehem för att vara med på sin släkts offerfest, svarade Jonatan. Hans bror krävde att han skulle vara där, så jag tillät honom att göra det.

³⁰ Saul började då koka av vrede.Du är son till en hora! skrek han åt honom. Tror du inte jag vet att du vill att David, som är son till Isai, den oduglingen, ska bli kung i mitt ställe och skämma ut både dig och din mor?

³¹ Så länge han lever, kan du aldrig bli kung. Gå nu och hämta hit honom, så att jag kan döda honom!

³² Men vad har han gjort? frågade Jonatan. Varför ska han dödas?

³³ Då kastade Saul sitt spjut mot Jonatan och försökte döda honom, men missade. Jonatan förstod då att hans far verkligen menade vad han sa,

³⁴ och Jonatan lämnade bordet i vrede. Han åt inget mer den dagen, för han var oroad över sin fars planer mot David.

³⁵ Nästa morgon gick Jonatan ut till det fält som han och David hade bestämt och han tog en ung pojke med sig för att samla ihop pilarna.

³⁶ Spring nu, sa han till pojken, så att du kan hämta pilarna allt eftersom jag skjuter dem.Pojken sprang och Jonatan sköt en pil över honom.

³⁷ När pojken nästan hade nått fram till pilen, ropade Jonatan: Pilen är längre fram,

³⁸ skynda dig, skynda dig, vänta inte. Pojken sprang snabbt och samlade upp pilarna och återvände sedan till sin herre,

³⁹ men han förstod naturligtvis inte den hemliga signal som Jonatan hade gett David.

⁴⁰ Sedan gav Jonatan bågen och pilarna till pojken och bad honom att ta dem tillbaka till staden.

⁴¹ Så snart han hade gått, kom David fram från sitt gömställe bakom stenröset. David bugade sig tre gånger med ansiktet mot marken. Sedan kysste de varandra, och båda grät, David allra mest.

⁴² Slutligen sa Jonatan till David: Sörj inte längre, för vi har överlämnat oss och våra barn i Guds händer i evighet.

⁴³ Sedan vände sig David om och gick, och Jonatan återvände till staden.

David ber om bröd

21 David kom till staden Nob för att träffa prästen Ahimelek, som blev förskräckt när han fick se honom.Varför är du ensam? frågade han. Varför har du ingen med dig?

² Kungen har sänt ut mig på ett privat uppdrag, ljög David. Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.

³ Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd, eller vad du kan avvara.

⁴ Vi har inget vanligt bröd, svarade prästen. Men här finns det heliga brödet, som du kan ta, om dina män har hållit sig borta från kvinnor en tid.

⁵ Det kan du vara säker på att de har, i alla fall under de senaste dagarna, svarade David. Jag låter inte mina män göra vad som helst när de är ute på ett uppdrag, och eftersom de brukar hålla sig rena till och med under vanliga uppdrag, så gör de det desto mer vid det här tillfället.

⁶ Det fanns inte något annat än det heliga brödet, skådebrödet, som brukade ställas fram inför Herren i tabernaklet, och den dagen hade det just bytts ut mot färskt bröd.

⁷ Av en händelse var ledaren för Sauls herdar, edomiten Doeg, där just då för att bli renad.

⁸ David frågade Ahimelek om han hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig iväg på kungens uppdrag! förklarade David.

⁹ Jo, svarade prästen. Jag har ju filisteen Goljats svärd här, honom som du dödade i Elas dal. Det är inlindat i tyg och ligger under prästkläderna. Ta det om du vill. Jag har inget annat svärd.Det passar utmärkt! svarade David. Hämta det åt mig!

David spelar vansinnig

¹⁰ Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akis i Gat.

¹¹ Men Akis män blev inte glada, när de fick höra att han var där. Är inte han Israels högste ledare? frågade de. Är inte han den som folket hedrar med att dansa och sjunga: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen?'

¹² David förstod deras tveksamhet. Han blev rädd för vad kung Akis skulle göra med honom,

¹³ så han spelade vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget.

^14-15 Till slut sa kung Akis till sina män: Måste ni föra hit en galning? Har vi inte nog med sådana redan! Måste jag verkligen ha honom i mitt hus?

Jesus varnar för otro

^29-30 Från alla håll trängde sig nu folk på, och han predikade för dem och sa: Människorna idag är onda och gudlösa. De kräver märkliga tecken som bevis på att jag är Messias. Men jag kommer inte att ge dem något utom ett: Tänk på Jona. Det som hände med honom bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. Det som jag ska gå igenom kommer också att bevisa att Gud har sänt mig till er.

³¹ Och på domens dag ska drottningen från Söderlandet stiga fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon gjorde en lång och ansträngande resa för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns någon som är mycket större än Salomo.

³² Också Nineves invånare ska stiga fram och döma er på domens dag, för de gjorde bättring när de hörde Jonas predikan, och här finns en som är mycket större än Jona, men ni vägrar att lyssna.

Det inre ljuset

³³ Kan ni tänka er någon som tänder en lampa och sedan gömmer den. Nej, man ställer den så att den lyser för alla som kommer in i rummet.

³⁴ Ditt öga ger dig ljus. När dina ögon ser klart kan du röra dig obehindrat. Men om du ser dåligt, famlar du omkring.

³⁵ Se därför till att dina ögon inte blir grumliga eller till och med blinda.

³⁶ Om du inte kan se Gud, hur fruktansvärt kommer då inte ditt mörker att vara. Men om allt i dig är ljus, kommer du att lysa som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.

Jesus anklagar fariseerna och laglärarna

^37-38 En av fariseerna som var där och lyssnade på Jesus passade på att bjuda hem honom på middag. Jesus följde med och satte sig ner för att äta utan att först ha tvättat händerna, som den judiska seden krävde. Detta förvånade värden mycket.

³⁹ Då vände sig Jesus till honom och sa: Till det yttre är ni fariseer utan fel. Ni glänser som bägaren ni dricker ur. Men inom er är ni smutsiga och fulla av ondska.

⁴⁰ Vilken skenhelighet! Ni vet ju i alla fall att Gud har skapat både det yttre och det inre. Eller menar ni verkligen att Gud bara ser till det yttre?

⁴¹ Era fat och bägare är fulla. Dela med er till de fattiga. Då ska ert inre också bli rent inför Gud.

⁴² Det står illa till med er, fariseer! Till och med av den minsta lilla kryddört ger ni Gud en tiondel, men ni är fullständigt likgiltiga för ert förhållande till Gud och kärleken till honom. Ge ert tionde, men glöm inte bort det verkligt väsentliga.

⁴³ Jag varnar er! Ni fariseer älskar att sitta på de främsta platserna i gudstjänsterna, och ni tycker om att man hälsar er med respekt när ni promenerar på torgen!

⁴⁴ En fruktansvärd dom väntar er. Ni är som gravar som man går över utan att märka dem. Människorna som ni möter anar inte vilken ruttenhet ni döljer.

⁴⁵ Herre, sa en laglärd man bland åhörarna, du har förolämpat oss med vad du just nu har sagt.

⁴⁶ Ja, sa Jesus, ni laglärare ska få samma dom! För ni krossar människor under så omöjliga religiösa krav att ni själva inte ens skulle kunna tänka er att uppfylla dem.

⁴⁷ Akta er! Ni är precis likadana som era förfäder som på sin tid dödade profeterna.

⁴⁸ Mördare! Ni håller med era förfäder om att vad de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma.

⁴⁹ Därför har Gud i sin vishet sagt: 'Jag ska sända profeter och apostlar till er. Några ska ni döda och andra ska ni förfölja.'

⁵⁰ Det är människor som ni som ska ställas inför rätta för att ha mördat Guds tjänare ända från världens början -

⁵¹ från mordet på Abel till mordet på Sakarias, som dog mellan altaret och det innersta rummet i templet. Hör vad jag säger: Ni ska ställas till svars för detta.

⁵² Akta er, ni experter på lagen! Genom er undervisning hindrar ni människorna att finna vägen till sanningen. Ni själva kommer visserligen inte in i Guds rike, men vad värre är, ni hindrar också andra från att göra det.

^53-54 Fariseerna och de laglärda blev rasande, och från det ögonblicket förföljde de honom med besvärliga frågor och försökte få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

Read full chapter