3 Mosebok 7

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Att offra skuldoffer

7 Här följer föreskrifterna angående det högheliga skuldoffret:

² Offerdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuren slaktas, och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret.

³ På altaret ska prästen offra allt dess fett och även svansen och fettet som finns runt inälvorna,

⁴ de båda njurarna och fettet runt dem, nära låren och fettet runt levern, som ska tas ut med njurarna.

⁵ Prästerna ska bränna detta på altaret, som ett skuldoffer till Herren.

⁶ Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av den slaktade kroppen, och den måste ätas på en helig plats, för det är ett högheligt offer.

⁷ Samma föreskrifter gäller beträffande både syndoffret och skuldoffret. Köttet ska lämnas till mat åt den präst som är ansvarig för försoningsceremonin.

⁸ Om offret är ett brännoffer ska djurets hud också tillfalla prästen.

⁹ Prästerna som bär fram folkets spisoffer till Herren ska få det som är kvar av offret när ceremonin är över. Denna regel tillämpas alltid, oavsett hur offret är tillrett.

¹⁰ Alla andra spisoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller också Arons söner.

Att offra tackoffer

¹¹ Här är föreskrifterna angående de tackoffer som frambärs till Herren:

¹² Ett tackoffer ska bestå av bröd bakat utan jäst tillsammans med osyrade rån, smorda med olivolja och bröd av fint mjöl och olivolja som knådats väl.

¹³ Detta tackoffer, som frambärs som lovoffer, ska också innehålla kakor av syrat bröd.

¹⁴ En av varje slag ska bäras fram inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från offerdjuret.

¹⁵ Sedan djuret blivit offrat och framburet inför Herren som ett lovoffer, för att speciell tacksamhet visas honom, ska köttet ätas upp samma dag, och ingenting får lämnas kvar för att ätas följande dag.

¹⁶ Men om någon bär fram ett slaktoffer, som inte är ett tackoffer utan gör det därför att han avgett ett löfte eller helt enkelt ger det frivilligt till Herren, kan den del som inte äts upp samma dag som offret bärs fram, ätas följande dag.

^17-18 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen, måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen, kommer Herren inte att godkänna det. Offret kommer inte att ha något värde och inte heller räknas den till godo, som bar fram det. Prästen som äter det drar på sig skuld, för det är avskyvärt inför Herren, och den person som äter det måste svara för sin synd.

¹⁹ Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas. Kött får bara ätas av den som själv är ren.

²⁰ Om en präst som är oren äter av tackoffret ska han skiljas från sin släkt, för han har orenat det som är helgat.

²¹ Den som rör vid något som enligt föreskrifterna är orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur, och sedan äter kött från tackoffret, ska utstötas ur sin släkt, för han har orenat det som är heligt.

²² Sedan sa Herren till Mose:

²³ Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från oxar, får eller getter.

²⁴ Fettet från ett djur som dör av sjukdom eller blir anfallet och dödat av vilda djur kan användas till annat, men får aldrig ätas.

²⁵ Den som äter fettet från ett djur, som burits fram som eldsoffer till Herren, ska stötas ut ur sin släkt.

^26-27 Ät aldrig blod, vare sig från fåglar eller från andra djur, var ni än bor. Den som gör det ska uteslutas ur sin släkt.

²⁸ Och Herren sa till Mose:

²⁹ Säg till Israels folk, att den som vill bära fram ett tackoffer till Herren måste överlämna offergåvan personligen.

³⁰ Han ska bära fram fettet och bringan, och det ska överlämnas till Herren genom att man viftar med det framför altaret.

³¹ Prästen ska bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner,

^32-33 medan det högra låret ska lämnas till den tjänstgörande prästen.

³⁴ Jag har nämligen bestämt att bringan och låret ska vara gåvor från Israels folk till Arons söner. Aron och hans söner måste alltid få denna del av offret.

³⁵ Det är deras betalning. Det ska skiljas från brännoffret och ges till alla som blivit utsedda att tjäna Herren som präster - till Aron och hans söner,

³⁶ för på den dag när Herren smorde dem, befallde han att Israels folk skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider, släkte efter släkte.

³⁷ Så löd föreskrifterna för brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och tackoffret.

³⁸ Dessa föreskrifter gavs till Mose av Herren på berget Sinai, för att folket skulle veta hur de skulle bära fram offer till Gud i Sinai öken.